Jag saknar (inte) allt vad utbildning heter och har en bakgrund som fotbollsgrabb och fabriksarbetare. En alldeles vanlig gosse som plötsligt började uttrycka sina intryck i det vardagliga livet. Livs levande, mellan festivaler, konserter, grillkvällar och månskenspromenader föddes det. Men fantasin föddes jag med. Jag tecknade och målade med båda händerna som liten. Under skoltiden sålde jag serietidningar. Där började det.

På Söder i Halmstad kom skapandet igång. Oslo var staden som väckte konstnären i mig. Där träffade jag en skapande själ, vars namn jag förträngt. Det kändes inte relevant våren 1991, men vore så nu. Retroaktivt tack! Inte långt därefter köpte jag mina första tuber oljefärg och kärleken blev plötslig och total. Jag hyrde snart en gammal fabrikslokal av Halmstad kommun ihop med några vänner och där träffades vi i kulturellt syfte. Själv bodde jag där. I en hängmatta. Hurra!

Som arbetslös och utfattig var det lätt att upptäcka nya värden i livet - sånt som min ungdom rusat förbi i ivern. Ljudet av regn, surrande flugor, avlägsna barnskratt, stekfett som sprakar i pannan, stegen i trappan eller morgontåget. Tänk att jag hade levt med öron i 25 år utan att lyssna! Livets små detaljer kom fram ur dimman och eggade fantasin. Jag skiter väl i bofinken, svarade jag då farmor försökte få mig att bli en uppmärksam fyraåring. Idag hör jag vartenda krax, även om jag struntar i vilken art det är som låter. Men att höra koltrasten en försommarmorgon. Oslagbart!!

Veni Creator Spiritus säger jag varje gång jag kliver in i ateljén. Som om det behövdes!
Doften av linolja räcker. Eller smaken av päronsaft...eller om det var tvärtom?

Annorlunda presentation på AMANDA - Konstnärslexiconett

Befinner mig fysiskt i Karlstad - Forshaga - Molkom

"Kan man ta någon på allvar som konstnär, som inte tycker sig behöva en konstutbildning?".
Ja, den sköna kommentaren fick artikeln som VF gjorde om mig av en anonym Bodil.
Kan man ta någon på allvar som konstnär, som tycker sig behöva en konstutbildning?
Båda frågorna är lika goa! Den som skapar konst är konstnär.

Angående artikeln, så är jag väldigt konstintresserad, men inte under pågående process, då det
lätt blir stökigt i bildbanken om jag får för många intryck. Och "galleridöden" får vi råda bot på! De små
gallerierna är (tror jag) mycket viktigare än de stora, om det breda intresset för konst ska leva vidare.
"Vanligt folk" och "det lilla" är viktigare än etablissemanget, men det förstår ju vem som helst. Man kan
väl säga att konst är som idrott eller musik, om det dör bort på mindre orter så finns inga fundament!

"Framför honom stod staffliet och på staffliet stod en duk. På duken såg han nu sin egen skugga spela i det tysta skenet. Solen var stark och duken var ny, eller åtminstone orörd sedan han köpt den. Så enda motivet på den just nu var hans egen siluett och skuggorna från spröjset i det gamla fönstret." (Ur Tankerum - originalet 1991 - aldrig tryckt) Stocken fanns där bredvid redan då. Åren i Halmstad, speciellt tiden i det gamla Kronobränneriet vid Nissan, kommer alltid att vara min födelseplats. Där föddes jag en andra gång. 25 år gammal.

*****************************************************************

Stocken - ett manifest!
Själva grejen i mitt universum!

*****************************************************

CV finns - men titta hellre på konsten tack!
Kan du inte tolka konsten så finns facit här

*****************************************************************

Många frågar vad Pix står för.
Lika många undrar över Pxt.
Jag signerar ju Pix Pxt.

Nicke blev Picke som blev Pix.
Pxt är förkortningen för pinxit,
som betyder "har målat" på latin.

*****************************************************************

Kontakt:
bodin@pix-art.se / 073 - 66 77 369