Utdrag ur Hallandsposten den 25 augusti 1988
Ta en titt på bilden. Jodå, tro det eller ej - men karln (Niklas Bodin) missar faktiskt!!! Istället för att vända sig om och enkelt bredsida stolpreturen i öppet mål försöker han klacka (!) in bollen. Klacksparken blir för lös, kirsebergsförsvaret (utanför bild) hinner emellan och Halmia hamnar under istället för över nedflyttningsstrecket efter 0 - 1 (0 - 0) mot serieledande Kirseberg.

Jodå, det var grymt, Halmia! Enormt grymt till och med. Hemmalaget förtjänade två poäng, borde ha fått minst en men blev helt utan. Vokabulären börjar vid det här laget tryta när det gäller att beskriva Halmias förehavanden på fotbollsplanen den senaste tiden. Men naturligtvis går det inte bara att skylla otur eller dylika missar. -Vi tar för lite stryk i avgörande lägen. Offrar vi oss till hundra procent i vissa lägen vinner vi matchen idag, medger tränaren Håkan Sjöö.
Ändå är man benägen att instämma i den bedrövade halmiatränarens kommentar direkt efter den svidande förlusten: -Idag tycker jag så fruktansvärt synd om grabbarna. Men jag måste tro att de här motgångarna vänder och jämnar ut sig mot slutet, annars finns det ingen rättvisa i världen. Här spelar vi stundtals ut dom. Har bra passningsspel, tempo, aggressivitet och gör allting rätt fram till straffområdet där allt bara blir till blaha. Kirseberg borde som serieledare skämmas över att åka härifrån med två poäng, suckar Håkan Sjöö tungt. Skämdes gjorde nu inte Kirseberg. Men väl tackade för poängen... -Som vi spelade idag kan man inte vara annat än tacksam för att vi vinner. Inte var det mycket som stämde men visst tyder det samtidigt på en styrka att vinna trots en så här skral insats, medger malmölagets tränare Tom Prahl.
Nå, några serieledarkvalitéer visade sannerligen inte Kirseberg upp igår. Tvärtom var det Halmia med toppar i mattias Carlsson, "Figge" Samuelsson och Dennis Lundh som hade den hetare viljan, vann de flesta närkamperna och presterade den bästa anfallsfotbollen. Visserligen var Kirseberg hyperfarligt i kontringarna. Peter Nilsson kom fri redan efter sex minuter men duktiga Mattias Carlsson fick med en benparad bollen över ribban och tippade senare Åke Wiklunds vänsterkanon utanför ena stolpen. Men det var ändå Halmia som hade spelet fram till straffområdesgränsen där det tycktes vara som förgjort. Lasse Ewald frestade målvakten Goran Jovanovic med två tunga skott (varav det ena över), Anders Helgotsson (uppflyttad i kedjan) hade två nickar utanför respektive över.

Men chansen - det var naturligtvis Niklas Bodins redan nämnda jättemiss i halvlekens slutsekunder. I misstänkt offsideposition hann Niklas just före den utrusande målvakten. Men istället för att fullfölja och forcera bollen i mål sprang han bredvid och såg bollen ta i stolpen. Och klacksparken på returen - ja, höjden av nonchalans är ett milt uttryck... -Jag var säker på att det var mål. Begrep inte hur han bar sig åt, säger kirsebergstränaren. -Trodde inte sånt kunde inträffa. Jag blev helt stum...är Håkan Sjöös kommentar till årets - ja, decenniets (?) miss.

Efter paus fick Halmia allt svårare att forcera Kirsebergs stabila försvarslinje med Morgan Nilsson och Leif Svensson i spetsen. Men signifikativt nog
kunde Mikael Rasmusson med bara tio minuter kvar att spela rulla in 0 - 1 efter att ha sprungit ifrån Dennis Lundh och rundat målvakten i anfallet som
följde Halmias vassaste tillfälle i andra halvlek. Då Glenn Westling och Anders Helgotsson bara var millimeter från att nå och styra in Peter Erikssons
precisa inlägg. Så lite skiljer ibland mellan ett bottenlag i motgång och ett topplag i medgång..."

JAN-OWE WIKSTRÖM
Klacksparkarens kommentar: -Det var faktiskt en passning! 

Åter till presentationen